Den största stengodsfabriken vi har i Sverige är Höganäs med sina fina Höganäskrus i olika storlekar. Höganäs startade sin verksamhet redan 1797. Idag har Höganäs sin stengodsproduktion i många länder runt om i världen.
Egentligen är stengods en lera. Så det är en form av keramik.
Stengodsleran innehåller en högre andel kvarts än vad vanlig lergodslera gör.
Det gör att stengodsleran tål högre temperaturer. När man bränner stengodslera så förglasas den och blir då vattentät och hårdare än vanliga lergodskärl.
Stengodskärl och krus har vi människor haft stor nytta av och har det fortfarande. Men ur stengodstillverkningen hittade man fram till en ny sorts keramisk massa. Under 1700-talet började engelska stengodstillverkare att prova att blanda i flinta och en ljus sorts lera för att försöka få godsen ljusare i färgen. När man dessutom började experimentera med bränntemperaturen så kom man helt enkelt på en ny slags massa och flintgods
et var uppfunnet.
På samma gång kom man också underfund med hur man kunde göra dekor på godsen med tryckdekor.
Flintgods tillverkades i Sverige av Mariebergs porslinsfabrik och Rörstrand redan vid slutet av 1700-talet. Flintgodset som var härdigare än fajans men lättare än stengods kom att slå ut fajansen helt. När Gustavsbergs porslinsfabrik också kom igång 1824 så blev flintgodset än mer populärt. Flintgods blev vardagsporslin för de flesta under 1800-talet och långt in på 1900-talet.
Flintgodset kallades för flintporslin trots att det egentligen inte var porslin utan en slags keramik.
Samtidigt hade fältspatsporslin också dykt upp och började konkurrera med flintgodset för det var billigare. Konkurrensen fick ändå ett slut för i mitten av 1900-talet blev benporslinet vanligast i människors hem. Och idag är Gustavsbergs porslinsfabrik den enda som tillverkar benporslin i Norden.